En klass. Tre bilder. Tre mängder. Tre objekt.
Då man för över 100 år sedan försökte att härleda matematiken ur logiken blev mängdläran
uppfattad som en del av logiken.
Mängdläran var en lära om begrepps utsträckning.
Dess a prioriska karaktär innebär att den vilar på några förutsättningar som inte så lätt låter sig bevisa.
Man har sedan påpekat flera paradoxer och självmotsägelser i denna lära. Man har kringgått
några av dessa paradoxer genom olika modifikationer och centralt var införandet av skillnaden mellan
klass och mängd.
Utställningen Mängdlära är varken ett försök att härleda estetiken ur logiken eller att estetisera logiken.
Den är snarare ett försök att konkretisera, med
så enkla verkningsmedel som möjligt, abstrakta
begrepp som "klass" och "mängd".
Som flera varefter har påpekat, ser det ut som
om att själva överskridandet (av konstnärliga,
sociala, kulturella normer) har blivit ett avgörande kriterium för bedömningen ett konstverks giltighet.
Samtidigt har detta överskridande - kravet på det unika
- blivit ett öronbedövande kännetecken
för alla berättelser om medelklasspersoners
liv och individualism. Inget är mer konformt.
I stället för ett så kallat progressivt överskridande
genom att först bryta ner något, tar Mängdlära några steg bakåt, estetisk genom att företa en relativt traditionell konkretisering av något figurativt,
rationellt genom att försöka att förhålla sig till
den naiva mängdlärans utgångspunkt
(som trots sin matematiska komplexitet,
också innehåller något intuitivt enkelt).
Härifrån kan man kanske tänka sig en utgångspunkt
för att också utforska mängders och klassers
egenart och sociala utvidgning på ett estetiskt plan.
Mängdlära är del i ett större projekt där bl.a. också Corporate red & The two factors of a commodity
och En sång till glädjen ingår
Ove Skarpenes
Sociolog, verksam vid Universitetet i Bergen
Arbetar just nu med forskningsprojeket
Kunskap och kultur i den övre medelklassen i Norge
|
